Förlossningsberättelse

Den 25 mars 2019 var Pyret beräknat. På morgonen lämnade vi våra stora tjejer på förskola och skola innan vi åkte mot Uppsala och sjukhuset. Jag hade tid för koll och samtal kring igångsättning på grund av min historia med tidigare förlossning.

Ju närmare sjukhuset vi kom, desto mer nervös blev jag. Bytte radiokanal till Mix megapol i ett försök att hålla nerverna under kontroll.

När vi väl kom fram så parkerade vi bilen i 70-garaget och gick i kulvertarna mot hissarna vid 95/96. Vi anmälde oss och gick till väntrummet. Detta väntrum är kopplat med viss trauma för mig då jag får minnesbilder från tidigare graviditet där som inte är så trevliga att minnas.

Tiden går, besöket är försenat och jag börjar vanka fram och tillbaka till ett fönster ut mot en byggarbetsplats, typ. Av någon anledning så kändes det lugnande att då och då titta ut genom fönstret. En halvtimme sent. Jag gick på toa och gissar att slemproppen släppte då. Daniel går och frågar vad som tar sån tid. Snart skulle det bli vår tur. En kvart gick och vi blev uppropade. Klockan var nu runt 09.15. Kände lite molande i mage och rygg.

Vi fick sitta på varsin stol, läkaren pratade om förlossningsplanen och vilka olika metoder som var aktuella för mig som en gång fött med snitt. Därefter ville han kolla hur moget det var så det var bara att hoppa upp i gynstolen. Tappen var inte utplånad, livmodermunnen var öppen ca 1,5 cm som kunde tänjas ut till 3 cm. Läkaren gjorde därför en hinnsvepning. Inte skönt, kändes smått obehagligt men gjorde inte så ont.

Därefter ringde läkaren förlossningen för att se om vi kunde sättas igång. Men det var fullt så vi fick en tid dagen efter istället. Så vi tackade för oss med förhoppning om att förlossningen skulle starta av sig självt.

Jag ringde mamma och sa att hon kanske inte behövde hämta barnen ändå.

Ner i kulvertarna igen och molandet blev kraftigare. Pinvärkar?

Vi åkte in mot stan då jag var sugen på en våffla på Landings. Bilen parkerades och så skulle vi gå dit. Den promenaden som annars tar kanske 10-15 min tog längre tid då jag fick stanna titt som tätt och andas, ta tag i saker för att ha ett stöd. Dessa ”värkar” kom med 1 min mellanrum och höll i sig runt 30 sekunder.

Men våfflan skulle jag ha!

Daniel beställde fikat och jag satte mig i en soffa och andades. Det började kännas lite jobbigt.

Efter fikat bestämde vi oss för att ta en runda på stan. Vi började på Åhlens och därefter Akademibokhandeln. Vi köpte storasysterpresenter till tjejerna. Värkarna blev jobbigare, men fortfarande oregelbundna. Vi bestämde att vi inte skulle åka hem då smärtan började kännas för tuff för mig att hantera hemma. Så Daniel ringde mamma och sa att hon får ställa in sig på att hämta barnen ändå.

Vi tog oss sedan långsamt till bilen. Vid värk så var det som att benen inte kunde röra sig. Jag behövde verkligen stå still och andas. Tog stöd av husväggar, bänkar, stolpar under promenaden till bilen.

Vi åkte hem till mamma för att i lugn och ro kunna klocka värkarna.

Fortfarande oregelbundna. Vi kollade på serier på Netflix, åt lite och drack läsk för energins skull.

Klockan 14.00 ungefär ringer jag förlossningen som tycker att vi ska avvakta ett tag till.

Klockan 15.30 ungefär ringer jag igen då värkarna känns tuffare och håller i sig runt en minut och kom mer regelbundet ca var tredje minut. Vi var välkomna in under eftermiddagen/kvällen.

Vi bestämde att vi skulle åka en sväng till Gränby för att försöka äta något. För mig blev det en smoothie från Naked juicebar och Daniel tog en kycklingwrap.

Därefter åkte vi till förlossningen. Vi kom dit ungefär kl. 18.00. Jag meddelade Kashma att vi kommit fram då hon också skulle vara med som ett extrastöd.

Vi blev visade in i ett förlossningsrum och en undersköterska tog lite basinfo om värkarnas längd osv. Därefter kopplades jag upp på ctg.

Vid 19.15 ungefär görs en vaginal undersökning första gången. Öppen 5 cm med ca 1,5 cm kvar av tappen och utbuktande hinnblåsa. Vi blir inskrivna. Använder pilatesbollen och får värmekudde. Vi sätter på min spotify lista som jag gjorde till förlossningen för att hitta lugn, bli distraherad osv.

När klockan är runt 21.00 fick vi en ny barnmorska, undersköterska och en barnmorskestudent. Dom läser igenom förlossningsbrevet och frågar lite om det. En ny vaginal undersökning görs. Fortfarande 5 cm öppen. Beslut om värkstimulerande dropp tas för att få förlossningen att gå framåt. Fortsätter guppa på pilatesbollen (tror jag). Testar även akupunktur.

Här slutar min tidsuppfattning.

Vattnet tas och dom ökar det värkstimulerande droppet för att jag inte skulle bli för trött. En skalpelektrod sätts på Pyret. Jag ber om lustgas efter en stund då värkarna blev så kraftiga att det var svårt att andas igenom dom. Undersköterskan är i rummet och hjälper mig med lustgasen. För att hjälpa Pyret ner i förlossningskanslen så blir det pilatesbollen igen. Varje värk ska jag ta upprätt och så vila mellan mot sängen. Det var svårt då jag gärna ville sjunka ner mot sängkanten vid värk.

Plötsligt känner jag hur något förändras. Ett ordentligt starkt tryck ner. Som känns precis som att man är extremt bajsnödig. Men jag förstår ju nånstans vad det var. Släppte lustgasen och sa till undersköterskan som stod lutad mittemot mig att barnet kommer NU. Och att jag behöver upp i sängen. Daniel ringer på barnmorskan. Trycket känns så kraftigt nedåt och jag vill inte gärna släppa lustgasen utan har den kvar lite längre än värken höll i sig. Barnmorskan och studenten kom och en undersökning görs. Och visst hade jag rätt, barnet var på väg ut. Dom frågar på vilken sida jag vill ligga på. Det blev höger. Jag behöver knappt krysta, livmodern skötte det själv i princip och på en värk föddes Pyret till tonerna av introlåten i Outlander kl. 00.07 den 26 mars. Han hade bråttom ut till världen. Och hans ljudliga ilskna skrik var bland det finaste jag hört. Upp på mitt bröst kom han. Vår son, våran Lucas. Så älskad från första stund.

Blev en sen avnavling som vi önskat och Kashma fick klippa navelsträngen.

Studenten visade oss moderkakan när den kom ut och den var hel.

Vi tillbringade natten på BB som vi kom till vid 04.00. Åkte hem efter lunch.

För att summera det så var detta den bästa förlossningen jag upplevt, även om den var intensiv på slutet. Personalen tillmötesgick våra önskningar så gått det gick. Vi fick det stöd som behövdes och jag kände mig sedd och lyssnad på. Klarade mig utan epidural som jag fick tidigt på min första förlossning vilket gav en annan slags upplevelse denna gång. Och stödet av både Daniel och Kashma var ovärderligt.

Nu ska vi bara njuta av bebisbubblan. Idag när inlägget skrivs så är Lucas redan två veckor gammal.

En reaktion till “Förlossningsberättelse

  1. Gråter igen 😭❤️❤️❤️❤️❤️ Så himla fint skrivet! Och det absolut finaste jag fått uppleva!! Kan aldrig tacka nog för att jag fick dela Lucas första födelsedag med er ❤️ Jag är verkligen lyckligt lottad som har er🥰

    Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s